Smått påverkad, sentimental finne bakom tangentbordet...

Sitter hemma och pimplar rödtjut skärtorsdagen till ära. Funderar på livet och var vi står just nu. Kom att tänka på vad min kära mor sa till mig en gång för länge sedan. Jag var kanske fjorton år och deprimerad över något som jag inte längre minns. Min mamma sa till mig att "nästa år vid den här tiden kanske saker och ting är mycket bättre". Om ett år tänkte jag... herregud det är ju hur lång tid som helst. Men åren går fort och det ligger något i det hon sa. Ibland går vi igenom svåra tider och ibland bättre. Vilket leder fram till nästa incident som inträffade för inte alltför länge sedan. Jag grälade på min andra hälft i bilen för att han i vanlig anda snålade med cashen. Plötsligt svängde han av vägen och vi blev stående på en rastplats. Han hade fått en ingivelse. Kanske inte om ett år, eller ens om två eller tio år, men säg om 25 år kunde vårt förhållande sluta i skillsmässa, för något så banalt som pengar. Kanske skulle hans fru vakna upp och bestämma sig för att det var slutsnålat för alltid. Jag insåg i min tur att han förmodligen hade rätt. Sen dess har karln lättat på plånboken och jag har inte gnällt lika mycket. Saken är att sen vi hade det här samtalet har pengar spelat en allt mindre roll i mitt liv också. Jag vill inte längre ha allt jag får syn på och har blivit lite mindre girig. Vi möttes på halva vägen så att säga.
Summan av kardemumman är: lyssna till ditt hjärta! Hoppa på tåget! Ibland missar vi bussen men det går alltid en till!