Kandidat Esther ready for take of
SÅ jag flög Gripen förra veckan då. Simulator. Eller hur? En, i det stora hela, ganska meningslös sysselsättning. Som ett TV-spel utan Nintendo-blippet och skjutandet. Men jag landade fint. Andra gången i alla fall. Första markkontakten var väl snarare en krasch. Men men. Ja och sen fick jag äntligen en nyckel till grinden! Lyckorus! I cirka tre minuter. För visst kom jag genom första grinden, men tro fan att de då hade stängt yttergrinden. Gaddammit! Och mitt projekt går apa. Jag har ingen ork att ta tag i mig. Suck
Helgen annars då... Min special gentleman friend a.k.a. Mussolini/il Duce hade besök från förr. Av en såndär kanadensare (obs. inte en kanot alltså, en livs levande människa). Han var ju lite speciell. Och drack som en ökenvandrare som inte sett alkohol på sex månader. Katastrof så klart. Och förfesten var knepig knepigare knepigast. Alla var helt utslagna p.g.a. grillkorv inhandlad i storpack för tio och nittio, men utan innehållsförteckning. Så jag ensam fick försöka hålla jämna steg med kanadensar-grabben. En och sextiofem tjej mot cirka en och åttiofem grabb gick som det borde. Jag fick också ensam ta på mig ansvaret att försvara fenomenets humaniora/fil.fack. inför en drös idioter till tek.fack:are som inte vet bättre. Vilket kändes konstigt eftersom jag bländat dem med mina kunskaper dagen innan. (Då gick det till så här va, att vi skulle fira en av dem på födelsedagen. Pojkarna hade till och med bakat en tårta. Eller "bakat" snarare. De hade köpt färdiga bottnar, lite sylt, vaniljsås och grädde och tadaa - färdigt! jJag undrar jag... Hur som helst, vi pratade lite böcker. De pratade lite böcker och jag lyssnade mest. Tills jag kände mig tvungen att hålla ett litet lyriskt tal om ryssen nummer ett - Gogol - bar för att glänsa lite. "Ja, men honom har jag ju läst" säger en. Spännande tycker jag, men det visade sig att han ljög. Han hade börjat. Den var skittråkig. Han bara sa att han hade läst den. Så vi gick vidare. "Men den här borde du läsa" säger en till en annan och slängerfram en käck liten pocket med färgglad framsida. Varpå den andra svarar "Äsch, jävla populärkultur..." Ja, de är jätteelitistiska. Mer än vad jag är. Men hur som helst, det är nu min stund är kommen, det är dags för the money shot. "Ja, men den är bra, jag skrev min c-uppsats på den!" Hahaha. Först tystnaden, sedan blickarna dem emellan, tillslut skrattet och hånet. Hahaha. n00b! Sen käkade vi i alla fall och drog till herrgårn för en 50´s night.) Men de blev nog inte helt övertygande. eventuellt beroende på min digra alkoholkonsumtion jämfört med deras kaffe. Sen gick vi på lokal i alla fall och det var kul och halva priset i baren och jag vägrade Burger King på vägen hem och så var det söndag. Och på söndagen satt jag i solen medan grabbarna sparkade boll och undvek tentan en helg till och hade det allmänt skönt.
2 kommentarer:
Man försöker så tappert få folk att förstå vad fasen det är man pluggat i tre år, men icke. Kultur? Är det ett framtidsjobb? var den senaste kommentaren jag fick för någon dag sedan. Ja, vad ska man svara? Nej, det är inget framtidsjobb. Lönen är usel och på toppen av detta lilla kulturberg sitter gamla jävla byråkrater! Men jag trivs som fisken i vattnet iaf och har en framtid framför mig som arbetssökande på sossebidrag. Vad gör man inte för kulturen...?
Ge inte upp tjejer! Nästa gång nån halvidiot ställer en knepig fråga kontra med "kulturen är framtiden" (lägg extra tyngd på "är"). Då känner de sig ointellektuella. Därefter kan man dra en snabb predikan om kulturens alla fördelar; mår alla bra: mindre kostnader för samhället, stimulerar intelligensen och kreativiteten, minskar klass- och könsklyftor etc etc...
Skicka en kommentar