Proleps: Kandidat Esther inställer sig för tjänst!

2007/03/26

Ma'am, yes ma'am! Upsställning! Ut med magen, in med bröstet! Man var ju nervös så klart. Och man sov ju dåligt. Men man kom upp i tid. I god tid. Det var i alla fall vad jag trodde. Tog det jävligt lugnt, duschade skönt, fick sällskap till frukosten. Trevligt sådär. Det vill säga ända tills klockan var kvart i och vi var sena. Så jag rusar ut utan att hinna:

*Borsta håret
*Knäppa byxorna
*Ta på mig skor (eller strumpor)
*Knäppa skjortan

Samtliga ovanstående saker kan jag känna är elementära vad gäller att göra ett gott intryck samt att hålla sig på rätt sida om hispans fyra väggar. Det blev en mycket intressant bilfärd i mjölktjock dimma. Men jag hann, as always (hrm)! Så jag fick min lilla rundtur i muséet med omnejd. Det lilla man nu kunde se, för som sagt - mjölk! Jag fick också göra ltie nytta. Samma slags nytta som jag alltid får göra. Alltså nytta av den otroligt monotona och oinspirerade sorten. Sedan fick jag också gå på utbildning. Muséeutbildning. Fruktansvärt spännande. Kanske den mest spännande jag varit på i hela mitt liv. Efter första kvarten är det någon som snarkar gott på andra raden. Kom då ihåg att vi har att göra med medelålders, avlönade människor. Jösses.

Så kommer hem. Kör bil (hatar köra bil!). Lagar cykel. Cykel vill inte bli lagad. Lagar ändå. Går hem till min special gentleman friend a.k.a. Mussolini/Il duces vän och spelar TP Och äter våfflor. Testcyklar till praktikplatsen. Lagar mat. Äter. Sover - skönt! Allt som allt en hyfsad första dag alltså. Men faran är långt ifrån över.