Odysséen och upplysningen!

Upplysningen förknippas i vanliga fall med tron på människan, vetenskapen och en rationalistisk världsbild. Syftet med upplysningen var att befria människorna från fruktan och göra dem till sina egna herrar. Men enligt Horkheimer och Adorno är upplysningen dialektisk, den har slagit över i sin motsats. Istället för att göra upp med mytologin har den mynnat ut i mytologi. För att etablera sig och för att hävda sig måste upplysningen av nödvändighet använda sig av tvång. Upplysningen accepterar inget irrationellt som t.ex. känslor, den är intollerant och totalitär. Summan av kardemumman är att det finns någonting motsägelsefullt i upplysningens "frigörande natur" som leder till upplysningens motsats.
Det homeriska verket Odysséen belyser motsättningen mellan myt och upplysning. Verket går tillbaks till en folklig tradition, men när det "homeriska tänkandet" tar över myterna och organiserar dem hamnar eposet i motsatsställning till myterna. Odyvssevs rationalitet är instrumentell; med vilka medel ska han nå målet? Ur denna mytiska berättelse växer liksom en rationell översikt av världen fram. Han lurar t.ex. gudarna och då avverkas deras roll som "gudomligheter".
Nu känner jag mig förvirrad igen... jag blir det när jag håller på med det här. Men nu är jag klar! Har knåpat ihop tre sidor :)

Kram!