Min man, min blivande man!

I går såg jag min blivande man. Helt sjukt snygg! Vacker olivfärgad hud, axellångt lockigt (inte vågigt) hår, fina ögon och ett sjukt sexigt leende. Italienskt utseende, ja ni fattar, jag tappade hakan...Han så jag när jag släpade runt på rullstolen kring växjösjön igår. Trött, sliten, svettig och blöt. Mitt allra vackrasta jag helt enkelt hmmm. Hur kommer det sig egentligen att man alltid stöter på de människor man minst av allt vill ska se en i dräggkläder då man är iklädd inget annat än just dräggkläder? Stötte på mitt ex i affären för några dagar sedan. Pinsamt. Ni vet när man inser att man borde lägga till med ett leende, utväxla några artighetsfraser och sedan elegant vända på klacken ursäktandes ett viktigt möte och se så där lyckad och snygg ut. Jag var inget av det. Istället visade jag upp ett "jag jobbar i vården- har inte sovit på flera dar- har flyttat hem till mina föräldrar - har inget liv och ingen framtid - utseende". Jag ville bara dö....
Puss i ljumsken alla glada!