Äntligen!

Jag säger som Gert Fylking varje gång någon vinner litteraturpriset, ÄNTLIGEN! Vi ska åka till Linköpng (av alla ställen) för att fira midsommar vilket i sin tur innebär att jag får drälla runt apfull och umgås med kompisar. Vilket i sin tur innebär jag befinner mig i mitt rätta element. Jag är svältfödd på umgänge helt enkelt. Alla jag känner på den här ön är minst 15 år äldre än jag. Typ.
Jag har inte sagt det men vi kanske återvänder till Bora Bora. Så Esther, du kanske vill öpnna eget med mig? Har du någon idé? Om vi startar ngt kanske vi kan få med oss de andra kandidaterna med. En kulturell korvkiosk kanske? Nä, skämt åsido, men om någon har lust och vill satsa till hösten vintern i Bora Bora så är jag på. Konst-bok-café? Är det passé? Vi kan heta Passé eftersom vi aldrig kommer att lyckas med att hålla oss á jour. Det blir lite kul då.
Annars är allt väl. Please hörsamma min bön! Flytta till Bora Bora allensammans nu och öppna nåt med mig. Om vi alla skrapar fram tio lakan har vi till ett lån... (kontantinsatsen). Tänk på det ni! Det blir ca 100 000 i lån per skalle. Inte så farligt va? Jag menar, vad har vi inte i studieskulder. Så 100 lakan till är väl inget? Ett billigt pris för framgång...

Kram!