När det förgångna komer tillbaka och biter en...

Ja, så jag kommer så klart inte att sakna er alls. Tvärt om. Good riddance säger jag. Ni kan ju sitta här och älta nostalgi medan jag går ut i världen och upptäcker nya liv. Säger jag och tar mitt pick och pack och drar hem till föräldrarna igen. Och cirkeln är fullbordad, misslyckandet totalt. Och det är ju inte ens sant, för jag kommer att sakna er alla. Kuken. På månanden junis sista onsdag går mitt flyttlass. Då kommer min käre far och hämtar mina älskade saker. Kvar blir jag och moppen, som skall sona för de här tre årens synder genom att flyttstäda.

F.ö. känner jag ett visst agg mot Kandidat Sylvias sämre hälft med sällskap. Varför ska vi absolut inte låta vara osagt, tvärtom. De orsakade två tämligen förnedrande förluster i en slags s.k. roligt sällskapsspel. Av den modernare varianten, med handkontroller och Tv-skärm istället för tärning och frågekort. Jag är inte nöjd! Förutom det en utomordentligt trevlig kväll, liksom kvällen innan den. Båda bjöd på öl och utomordentligt trevligt sällskap. Det hela var synnerligen passande för säsongen.

Därmed inte sagt att livet inte lämnar mer att önska, så klart. Det finns alltid något att klaga på i Kandidat Esthers värld. Så, utöver hela flyttgrejen, finns det ett moln på min himmel. Jag skickade ju ett mail till praktikplatsen, med en utvärdering (något sen, men ändå) samt en undran om jag kunde få ta del av deras styrdokument och utgå från dem när jag skrev sista tentan. Förutom att de svarade en vecka för sent lyckades de också undgå hela syftet med mailet. Alltså inga dokument. Istället något ytterst oroande. För att sammanfatta: de trodde att jag fortsatt att jobba med ett projekt som jag inte ägnat en tanke sedan dess. Det som jag inte hann med, som jag undrade om ajg skulle fortsätta med eller om de ville göra det själva, eftersom jag ju faktiskt aldrig hunnit skriva något på, bara läsa. På vilket de svarade "jobba inte för hårt med det, praktiken är ju över". Ett solklart sätt att säga "släpp det" på. Trodde jag, men ack nej. De ville ha vad jag gjort hittills, helst igår. Aiaiai, por qué? Så att, det blir ju skitbra det här.

Nu ska jag dock sätta mig med ett helt annat sorts arbete. Terminens sista skolarbete, så vitt jag vet. Och hoppas så klart. I alla fall tills jag får tag i boken jag behöver för att kompletera uppsatsen. men nu alltså, sista skrivkurs-inlämningen. Jag räknar med att ha färdigställt en stor roman lagom till årets slut. Det hela verkar mycket lovande, sysslolös och isolerad som jag är i den närmaste framtiden.

Så varför kan jag då aldrig åstadkomma en text här som faktiskt är någon ordning på? Vet ej. Men jag är i alla fall tillbaka! Peace out.