Älskad och saknad
Hej!
Det var ett tag sen jag skrev nu. Hoppas allt är bra med er alla. Själv är jag lite smådeppig. Det var begravning för min morfar igår :-( Han blev 90 år så när som på en vecka. Det var planerad stor fest, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Min morfar var ju av den envisa sorten, som ogärna ville att andra skulle styra och ställa i hans liv. Han dog levandes det liv han valt (på gott och ont). Hemma i sin lägenhet där han kände sig trygg. Min morfar älskade att elda i sin kakelugn, dag som natt. Jämt! Det spelade ingen roll om det var minusgrader eller stekande sol. Det skulle eldas endå! Så det var tillslut eldandet som tog min morfars liv. Något utanför kakelugnen fattade eld och på bara några få minuter var det tjock och giftig rök i hela lägenheten. Min morfar omkom omedelbart och det gick inte med återupplivningsförsök. Det är så hemskt att behöva tänka på, men man får försöka tänka positivt. Min morfar lämnade efter sig massor av minnen. Han har på många sätt präglat min barndom och lärt mig uppskatta de små tingen i livet. Det enkla och vackra i en soluppgång, alla årstiders charm, egenodlade äpplen och potatis (eller pärer som min morfar skulle kallat dom). Han lärde mig att njuta av nuet. Han var en väldigt speciell människa min morfar. Älskad och saknad!
2 kommentarer:
Åh Astrid. Vad jättehemskt och tråkigt. Tänker på dig en massa! Vad fint du skriver om din morfar. Ja, han kommer alltid finnas kvar i alla dina fina och speciella minnen. Det kanske var det bästa för honom, att slippa bli sjuk och inte längre kunna leva sitt liv som han ville. Men det är svårt att vänja sig med livet utan någon som alltid funnits där i evigheters evighet. Tänker på dig min vän och vår fina helg i Malmö. Det var så mysigt. Ta hand om dig! Stor kram!
Skicka en kommentar