Rara vänner!
Jag är i behov av råd... vem vända sig till då om inte kandidaterna. Jag kan för allt i världen inte bestämma mig för om jag ska säga upp mig från mitt själsdödande jobb eller om jag ska försöka pina mig fram till slutet på juli (då jag blir a-kasseberättigad). Det kanske låter fånigt, men de senaste två månaderna har verkligen varit de längsta i mitt liv. Fattar inte hur jag ska fixa fyra till. Puuuh! Vad hade ni gjort? Hade ni stannat kvar? Jag kräks verkligen över jobbet och jag jobbar alltid, alltid till 18-19 så jag har inget socialt liv längre heller. Kunde lika gärna bott kvar på Orust ;)
Ska jag eller ska jag inte?
Miss u. Kram.
4 kommentarer:
Ursula! Jag förstår din frustration, men jag tror nog att jag skulle trots allt ha bitit ihop... Antar att du söker jobb vid sidan av detta? Vi får hålla tummarna att du hittar ett annat jobb (kulturrelaterat eller ej, huvudsaken du trivs med det!) inom en snar framtid. Det känns lite riskabelt att säga upp sig när det ändå är rätt "nära" (även om det känns som evigheternas evighet!) tills du får din A-kassa. Du får sätta upp små delmål och roliga saker att se fram emot för att få dagarna/veckorna/månaderna att gå snabbare. Och allt eftersom det blir ljusare ute kommer antagligen dagarna kännas kortare. Jag tror på dig, det här fixar du! Och som sagt, bäst av allt vore det om du skulle få ett nytt, mer givande, arbete. Peace bruden!
Hej Ursula! Jag måste nog hålla med Hedvig och säga - håll ut! bit ihop! Det är ju trots allt inte så långt kvar till A-kassa. Även om jag innerst inne skulle önska att jag hade kunnat råda dig att göra motsattsen. Att sträcka ut långfingret åt chefen och säga "fuck you" åt detta aptråkiga arbete som är så segt och drygt att blommorna dör och klockorna stannar. Men nu är det reality och inte "Sex in the city". Det är inte helt lätt att söka nytt jobb såhär långt in på våren när man konkurrerar med alla snoriga, finniga tonåringar om ett underbetalt yrke som man egentligen inte vill ha. Hoppas du hittar ett annat jobb snart.
Kramar och massor av sympati
Hej Ursula!
Jag får hålla med Astrid och Hedwig om att det klokaste nog är att hålla ut. A-kassan är bra att få komma med i. Jag trivs inte så jätte bra på mitt jobb heller, men det har blivit bättre de sista veckorna. Men nu känns det ganska surt då tre av de människor jag tycker bäst om ska sluta. Men det är ju pengar som hägrar, det är ju trots allt inte bara att säga upp sig.
Hoppas du kommer fram till något bra beslut! Kramar
Skicka en kommentar