Bara jag igen

Hej igen!
Nu sitter jag hemma i småland och skriver. Tog mig några dagar ledigt. Ska man endå ut och resa är det skönt att göra det ordentligt och slippa åka fram och tillbaka som en liten snorkråka :-P Begravningen gick bra, mycket tårar och snörvel. Men jag förstod hur viktigt det är med avsked. Ibland är det skönt att få gråta. Det var ett stilla och fint farväl, inte jättekristet och stolpigt utan bara fint och vackert. Min lilla kusin på 3,5 år satt jämte mig. Han har nedsatt hörsel och hörapparat på båda öronen och väldigt musikintresserad redan så tidigt. När prästen började sjunga tittade han på mig med stora ögon. Så tecknade han hysteriskt "nej, nej, vad händer?" och rynkade ihop hela ansiktet och såg väldigt, väldigt ogillandes ut. Sedan stängde han av hörapparaterna och jag trodde jag skulle dö. Man får ju inte skratta på en begravning så jag ansträngde mig hårt för att svälja ett bubblande skratt som försökte trycka på. Jobbigt! Tur att prästen vänt ryggen till.

Så passade vi på att besöka morfar samtidigt också. Jag vet inte vad som hänt, men plötsligt har han börjat acceptera hjälp utifrån. Min morfar är ju som sagt 89 år gammal och bor själv och om vi fått råda hade vi gärna tagit emot hemhjälp för hans del redan för en 6 år sedan. Men det är svårt. Man kan inte tvinga på hjälp på någon som inte vill ha den. Men nu har vi alltså förhandlat och lirkat och lyckats övertala morfar om hjälp med väckning och läggning, handlig och städning. Samt daglig verksamhet 2 ggr/vecka. Vilken avlastning! Men jag är fortfarande lite skeptisk till hur länge det kommer att hålla. En småländs, envis bonde på 89 år är inte lätt att tas med haha :-)

Solen skiner, ikväll kommer bror min och hans flickvän över på födelsedagslunch. Mamma fyller år på måndag så vi tänkte fira när alla är på plats lite i förväg. Så det blir nog en bra dag. Ha det fint allesammans! och det där med Malmöfestivalen lät inte dumt alls. Vad säger ni andra? KRAM