Mellan jämmer och elände
Hej allesammans! Efter ett par veckors torka kommer nu ett inlägg från mig. Vart ska jag börja? Jo, det är en sjukdommens månad denna november. Mamma är sjuk, farmor är sjuk och jobbakompisarna ligger och kräks hemma i sina sängar. kräksjukan går nog över om ett par dagar, mamma repar sig nog också snart och jag håller alla tummar jag kan för att farmor ska komma hem från sjukhuset snart.
Jag tar det hela från början. Tidigt, tidigt i måndags morse fick min farmor åka iltransport till Västerviks sjukhus efter att ha fått en hjärtinfarkt under natten. Otäckt med tanke på att hon också har diabetes och ett blodsocker som dalar upp och ner som humöret då man har PMS. Hon hamnade på intensiven, men har blivit flyttad till medecinavdelningen nu - vilket är ett framsteg i tillfrisknandet. Men hon är inte bra. Vi (jag och pappa) var och hälsade på henmne i torsdags och det var tråkigt att konstatera att hon var betydligt sämre än vad vi först trott. Som om hon åldrats flera år på bara några dagar. Men hon repar sig succesivt från dag till dag och förhoppningsvis kan hon skrivas ut efter helgen. Men samtidigt kan man ju aldrig vara säker. hon är ju gammal och "skruttig" och hjärtinfarkter är opålitliga. Allt kan vända på två röda. Den gulligaste i allt detta elände är trots allt min farfar som nu flyttat hem till min farbro i Västervik då farmor ligger inlagd. Han går varje dag till sjukhuset och sitter och vakar över farmor från kl:11 på morgonen till dess att besökstiden är slut kl: 19.00 på kvällen. Han är bara så gullig! ...och när vi var där och gick förbi matsalen sken han upp som en sol och utbrast förnöjsamt: "yippie! i morgon serveras kyckligfilé. Det ser jag fram emot. Du vet att nu har jag ätit fisk i tre dar så det vore skönt med lite omväxling."
Vad gäller mamma så har hon opererat bort en knöl på tungan. En s.k. cellförändring. När jag hör ordet cellförändring kan jag inte tänka på något annat än canser, men oddsen är väldigt goda och förmodlingen är det ingen fara, men man oroar sig ju lite iaf. Men mamma är gullig och säger skämtsamt att "förutom att jag har en igelkott på tungan (en 10-12 stygn) så går det ingen nöd på mig."
Ja, det är vad som händer här. Lite jämmer och elände. Men en del kul saker händer också. Helgen mellan den 7-9 december åker jag till köpenhamn och kollar på Kent-konsert och ska bo hos en kompis som gör sitt examensarbete där nere - desertpudding under högtrycksuppvärmning. Hon läser kemi och nutrition bör kanske tilläggas. Kanske blir jag försökskanin då jag kommer och hälsar på haha.
Kramar och kärlek till er alla!
2 kommentarer:
Usch då.. Låter som en turbulent månad. Hoppas farmor piggnar på sig. Och att din mamma och alla andra i din närhet också kryar på sig! Tänka sig att såna saker alltid kommer samtidigt.. :( Va roligt med konsert! Du får hälsa C i Köpenhamn. För jag antar att det är hon du ska hälsa på? Ta det lugnt med puddingen, min pudding! Miss you sweetie. Kram!
Men Astrid! Det var då sjuton vad mycket som ska hända och vända upp och ner på tillvaron för er. Jag hoppas verkligen farmor blir bättre, det kan ju ta tid, men bara det går åt rätt håll så får man vara glad. Ja och jag hoppas det blir bra med din mamma nu också. Och det är klart det blir! Skönt för dig att komma bort lite iaf, det behöver man när det är mycket som händer omkring. Tänker på dig sötnos!! Massa massa kramar!
Skicka en kommentar