Praktiken...

Kära kandidater!
Ibland tror jag att konseptet praktik är väldigt överskattat. Har under denna vecka varit väldigt inställd på att bara ta min väska och gå utan att titta tillbaka!
I måndags fick jag ett bra intryck, de hälsade mig välkommen var jätte trevliga och gav mig hopp om en bra praktik. Allt bra så långt!

Men så kom tisdagen. Där fick jag stå vid kopieringsmaskinen och mata ut filmfestivalsprogram och vika och häfta ihop. 325 Stycken.. Jag häftade ihop dom precis som min handledare sa åt mig att göra.

Onsdagen kom. " Jag tycker nog att du kan häfta om några av dem!" Detta handlade om millimetrar om var dessa stackars häftstift satt. Så jag häftade om ca 50 st. "Men jag kom på en sak, vore det inte snyggare om du häftade ihop dem alla så här istället?" Köss mig, käring tänkte jag och la på ett fint falskt leende.. Som en tidning ungefärs skulle häfterna nu sitta, då hon innan varit så noga med att de skulle häftas rakt över. Hade det inte varit bättre att gjort så från början? Kan man ju då stilla undra. Så där satt jag på torsdagen och häftade om alla 325 häften!!!

I dag har jag åkt bil runt hela byggden och satt upp affischer med en karl som är lite efter. Han har i ca 4 timmars bilfärd berättat om sin fru, hela hennes släkt och deras sjukdommar. Att de alla hade cancer, och hur länge hans fru sitter på toaletten på grund av sin sjukdom. Vi han även gå igenom var hans frus döda moster bodde, hur hans nollning i någon orienteringsklubb gick till och ja större delen av hans liv. Där satt jag i som sagt 4 timmar och nickade lätt och förstående på huvudet medan han pratade på och fick sin gratisterapi för denna dag. För han berättar denna historia för alla han ser. Hela byn kan dessa historier. Och jag har bara träffat honom i 2 min innan han han börja berätta hela sitt livs historia. Herregud, människa!!!

Så lite småttfrustrerad fick jag äntligen åka hem efter denna vecka. Åh jag höll nästan på att glömma. Min handledare frågade mig om vad jag tyckte så här långt! Samma sak där: "Jo den har varit bra, ni verkar ju vara ett trevligt gäng!" med ett fint falskt leende nu igen. För vilka skvallertanter, jag kommer ju inte kunna säga en sak till dem för då vet ju hela byn det...

Nä nu ska jag gå och sova framför tv:n!

Stor Kram!!!